-

Här har det inte varit någon aktivitet direkt den senaste veckan.
Meningen var aldrig att hemlighetsstämpla mina inlägg eller något sådant. Har inte mycket att mörka och jag hatar skyddade bloggar som så många andra.

Nej, jag fick totalångest en dag och bara kände att jag var tvungen att ta bort den. Radera alla inlägg ifrån då för att kunna fokusera på nu.
Bara hålla mig till en skriftlig dagbok att kunna gömma under sängen. Det har jag också gjort. Men det är inte lösningen.

Jag började bläddra tillbaka lite och kolla vad som hänt under åren. Mycket har hänt!
Det första inlägget jag skrev i juli 2009, handlade om att jag bytt blogg för att jag behövde en nystart. Att jag nu tre år senare tänker samma tanke som då är skrämmande.

Jag behöver inte radera något, det är inte ersätta mina minnen jag är ute efter. Så det vore bara onödigt med en sådan handling. Allt kan vara kul att kolla tillbaka på om flera år då minnet börjar svika.

Sen är det ju en annan del. Den som håller vänner, släkt och familj uppdaterade om vad som sker i mitt ungdomsliv i grannlandet. Det har sina nackdelar då folk istället slutar fråga och höra av sig. Oneway communication är väl inget jag är ett stort fan utav direkt.

Men jag fortsätter skriva på om allt och inget framförallt vad som sker just nu. Sen till de 37 nyfikenstrutarna som kollar in här dagligen: SKRIV EN RAD! Hör av er så jag även kommer ihåg att ni finns.
Jag är nämligen utomordentligt duktig på att glömma bort födelsedagar, och jag läser mycket sällan bloggar till de personer jag känner.
Jag frågar hellre, men är lika dålig på det.

På återseende kära blogg!