-

Då sitter man här igen. Synar fönsterreflektionens bild utav mig och undrar var jag egentligen är på väg.
Samma resa, som så många gånger förr. Bort ifrån kända fotspår för att trampa nya stigar.
Ny sysselsättning, nya människor och nytt boende. Det har börjat gro en tanke i mig att 'samma gamla' numera inte längre är mer skräckinjagande än 'nytt'.

Få mig att fastna för något! Helst brinna för det, men jag nöjer mig med en sittplats i klister.
Jag är så less på farväl, allt jag missar och allt övrigt det för med sig
Det finns inget ord som är så laddat som 'sista'

Det här är sista gången jag gör det här.

Jag längtar verkligen det gör jag, sen tillbaka och sedan om igen. Det ska bli fantastiskt att komma fram jag ser fram emot en massa nya utmaningar. Jag vet inte ens hur man studerar längre. Kan jag fortfarande lagra information eller är det lika hopplöst som att lära sig höger och vänster?

Det återstår att se, inte långt kvar nu!